tessfrankes

Tänkte jag skulle försöka ge mig på att fixa mina naglar lite själv. Insåg att denna vinter har både händer/fötter och nagelband tagit stryk. Hmm franskt eller bara lite putsning? Det är frågan.

Nu är det dags att ta i tu med ombesiktningen på våran gamla Audi. Hoppsan!.. har visst bara till den 4 feb på mig att fixa och trixa lite grann. Inte kan man beskylla mig för att vara ute i god tid denna gång i alla fall. Håll tummarna nu så man kan tuta och köra igen.

Här är några axplock från Sköna härliga Italien. Min drömsemester!! Romantik har jag hemma fullt ut med min härliga man men kan man få nog av det?

Igår kom ett brev på posten om att det tyget jag beställt är försenat. Åhhhh....Suck! Jag som hade glatt mig åt att få sy upp nya gardiner till köket. Har fortfarande julgardinerna uppe, fast dom är beige/cremefärgade med smala röda ränder och kanske inte fullt så "juliga". Men dom har ändå hängt uppe sen första december så jag vill verkligen byta ut dom.
 Beskedet som kom med postbilen talade om för mig att jag skulle få min vara i mitten på mars.
Mitten på MARS!!??? Nej, men så länge vill jag inte vänta så det blir att hitta något annat tyg för mina vårfönster. För visst är det så att väntan blivit lång denna vinter men att det blir helt annat när solen börjar sprida sina ljusstrålar.

Förhörde Sofie( som är den mittersta flickan i barnaskaran)på matte igår. Diagram, siffra upphöjt till X och delat med  y ...????? kände mig inte riktigt kontent med det kan jag säga. Men låtsades som om det hörde till vanligheterna med upphöjningar och dylikt.
Insåg sedan vi var klara ( gick jättebra, hon har lätt för sig som väl är. Brås inte på mig kan jag säga) att det är grymt vad lite man kommer ihåg, måste väl bero på att man inte använder det i sin vardag.

Idag tog jag mig en tur till mataffären, hade tänkt att komma iväg skapligt tidigt men så blev det inte. Tjockt med folk både in till affären och ut genom kassorna. Va i ....ja just det jag "löningsdag" idag, kunde valt en annan dag att handla på kände jag då. Jag hittade det jag skulle ha i alla fall utan att få vare sig blåmärken av knuffar eller håret bortslitet. Kunde tro att man var i Ullared och handlade. Där går man in med livet som insats (åminstonde när jag varit där, kanske valt fel dag då med)

Längtar efter en första glimt men än så länge är det för mycket snö väldigt för mycket snö.

Undra hur många som kan räkna upp olika sorters märkeskläder, för märkeskläder finns det ju gott om. Jag själv kan känna mig otroligt dum när till och med dom yngsta barnen i familjen berättar om olika märken som om det är det självklaraste i världen. Men det är inte lätt att hänga med i modedjungeln och man gör så gott man kan. Jag har det jag trivs i och framför allt känner mig bekväm i. Nu skulle det inte skada med några kilo mindre på vågen åtminstonde nu innan bikinisäsongen. Den nalkas allt fortare.
 Lite down blev jag allt när jag läste första sidan på en tidning medan jag stod i kassakön "Så kallt blir det ända till Mars" Nejjjjj!!!! Men blev lite full i skratt när det skenade vidare i huvudet - Undra hur långt det är till Mars? många stjärnmil =)

Nya kläder till bra pris (och då menar jag riktigt bra pris) det fyndade jag idag. 290 kronor fattigare men en kasse med tre par jeans och två toppar fick jag istället med mig hem + ett par riktigt härliga moonboats till lilla Emma. Yes! Va gott det känns när man kan göra riktiga kap.

Sliten & Trött denna dag!

Efter två nätters arbetande med många larm och mycket spring ur & in i bilarna så kändes det skönt att få gå av sitt skift för denna gång. Dagen igår (mellan dessa arbetsnätter) blev det inte mycket sömn på eller vila för att känna sig pigg på jobbet. Och varför det blev så beror helt enkelt på möten på arbetsplatsen.
Och idag när jag la ner mitt snurriga huvud på den goa kudden kändes det så himla gott, somnade fort. Men den sömnen var snart ett minne blott - Försäljare ringde, Lotterier ringde, Folk som felringde mig och dom där dörrknackande människorna som bara vill att man ska ta emot tidningar och svara på konstiga frågor var just idag också tvungna att hälsa på  just mig. 
Suck!! Idag tycker jag lite synd om mig själv faktiskt.
Ofta brukar jag inte höra hemtelefonen när den ligger ute i köket och folk som vill nå mig vet ju oftast när jag jobbat och väntar med att ringa till eftermiddagen. Men är det något allvarligt som händer med familjen eller något annat så har jag alltid mobilen i jämte mig ( i fall) Faktiskt tycker jag att hemtelefonens ringsignal var ovanligt högljudd idag eller så har jag bara nerverna utanpå huden idag. Tror att det blir en tidig nattning för mig ikväll......

Dessa ljuvliga kaffekoppar med fat hittade våran dotter Hanna när hon var i Stockholm och hälsade på sina morbröder. Det blev en shoppingtur på Chili - och där fanns dom! Vi fick dom i present när hon kom hem och ni förstår säkert hur bra dom passar in här hemma =)

Hur jag än försöker minnas så kan jag inte. Minnas min första tand som jag tappade går bara inte. Har en liten tjej här hemma som kommit in i fasen att tappa tänderna en efter en. Hon tappade i ålder 5-6 år och så ett uppehåll. Och nu när hon är 10-11 så är vi där igen. Men lilla Emma är inte så glad i detta fenomen ( rättare sagt hon gillar inte förändringar som hon tror kan göra ont) Och tappa tänder, ta ut stickor eller skoskav är några av dessa fenomen. Vet inte riktigt varför hon blir så upptrissad av det men det är näst intill hysteri när man ska hjälpa henne. Tandläkaren ska vi inte ens prata om - där får gå i omgångar oavsett vad som ska göras. Som tur är så har vi en helt gudomlig tandläkare som kan det här med barn och inte bara tänder som ska fixas & lagas.  Men i och med att jag inte kan minnas det här fenomenet med tänder så kanske jag inget ska säga för jag kanske var likadan med allt som jag trodde kunde göra ont jag också. I vilket fall så kommer tandfén på natten om den tappade tanden ligger i en glas med vatten och har man tur och har skött sin lilla tand väl så kan det bli en guldpeng för den.

Tänk vilken fantasi barn har. Kommer ihåg hur en av flickorna (lilla Emma) lekte, alltid lugnt och stilla men med en omåttlig fantasi. Hon kunde ändra rösten i leken så ibland kunde man tro att det var hela dagiset inne på hennes rum. Både dockor och bilar har funnits som leksaker även djur. Att bygga djurpark var nog den leken som var hennes favorit under en lång period. Tycker om att det ska kunna finnas variationer för barna när det gäller leksaker. Pojk som flick saker spelar ingen roll. Jag själv växte upp som pojkflicka och umgicks mycket med pojkarna på gården. Indianer och cowboys, röda/vita rosen eller bara affär i sandlådan. Minnen underbara härliga minnen!

Något som jag tycker är jätteroligt är att våran äldste sons sambo nu kan kalla sig  Socionom. Färdig utbildad efter alla år även efter ett avbrott på ett år som mammaledig kan hon nu gå vidare i livet till nästa kapitel.

Undrar hur många av alla människor runt omkring mig som arbetar med just det dom önskade och ville från studenten? Jag själv hade tänkt mig ett arbete som "pappersvändare" - utbildade mig inom administration med bokföring och fakturering. Tja, sen då? -utbildade mig igen efter några år inom vården och där är jag nu. För dom som aldrig provat vården så kan jag berätta att det är ett slitsamt yrke med många lyft och tunga moment. Oftast så får man kredit för det genom omtänksamtheten som rullar runt bland dom behövande men ibland är det bara motigt och man längtar till något mer som är lättare både för kropp & själ. Så alla ni som är där - Det är tufft men det är "go" i er!!

Jag har börjat följa ett pogram som är ett svenskt matlagningspogram som ska kora sveriges mästerkock. Det har ju börjat poppa upp allt fler av dessa pogram. Jag som gillar matlagning, tycker att det är jätteroligt. Men dock så kan man ibland undra hur det kommer sig att det blir fler och hur det kan finnas marknad för alla - Är det mer intresse från tv folket som sitter i sofforna att vilja lära sig konsten att hantera mat eller ser man på pogrammet/showen för att kunna frossa i andras olyckor och pinsamma situationer? Eller kanske just bara glädjas med andra som lyckas där man själv inte vågar? Hur som helst så blir min 5 i topp just matkockar.

1. Per Morberg
2. Jamie Oliver
3. Gordon Ramsey
4. Nigella
5. Leila

Pizzadags. Lördag kväll gott!!

Vet inte om ni är som jag men inte kan jag vara utan mitt morgonkaffe. Så goa vänner nu blir det till att sätta på en kanna för njuta av den ihop med dagens tidning ( fast den skulle jag faktiskt kunna vara utan) Mmmm vad till kaffet nu då? Det får bli 2 smarriga smörgåsar med något gott pålägg o lite grönt också. Kan ju inte gnata på barna om jag inte kan stå för något själv. Det där med att föregå med gott exempel. Fler skulle prova det.

En dag efter skolan det första året så kom jag hem och hittade mamma vid köksbordet. Framför henne stod en stor kartong med små blommiga och enfärgade pappkartonger i. Nyfiken så undrade jag ju förstås vad det var. Kan tänka mig att mitt minspel inte var av denna värld när jag tog av ett av locken och hittade den största bokmärkes ängeln som jag nånsin hade sett. Gammal och sliten var den men så vacker.
Denna skatt som stod på bordet visade sig vare min mammas gamla bokmärkes samling sen hon var barn. Det var då jag började samla jag också. Vi bytte jag och mina vänner varje dag kanske i nåt år sen landade även mina i en låda för att samla damm. Jag har kvar dessa bokmärken ännu i källaren, tänkte jag skulle plocka fram dom en dag. Har fått en idé(igen) Om jag tar en eller några av dom största, fina och äldre änglarna och ramar in dom i någon fin loppisram - så blir dom nog ett fint tillskott i inredningen (möjligtvis sovrummet)
Mina barn har även dom samlat bokmärken och bytt med sina vänner men det var för en så kort tid. Nu för tiden ska bebisar bli barn, barn ska bli tonåringar, tonåringar ska bli vuxna så fort - Så jättefort! Tänk vad tiden rusar iväg - men minnena består.

Nu så gryr dagen denna fredagsmorgon. Barnen är i skolan och tvätten är igång i tvättstugan. Har tänkt mig att ta en tur till torget denna dag för att se om det finns några fina tulpaner. Förra fredagen blev jag ju grymt besviken när inte en torghandlare fanns i sikte. Har nog bestämt mig för lite vitt & grönt i köket nu till vår ( kanske lite tidigt att säga vår ännu, faktiskt 4 minus ute idag och gråtrist)

Idag blev det en fikalunch på stan med en av döttrarna. Semla & Kaffe...Mums!!  Passade på att fönstershoppa lite också, det är billigare så ;)
Kom hem med många nya ideér igen, ska försöka förverkliga några av dom.
 Sen blev jag ännu mer glad när den yngsta dottern kom hem från skolan och berättade att det hade gått kanon på provet idag- hon har tragglat med denna uppgift länge. Men det gav resultat också.

Jag är född tidigt 70-tal då klädmodet bestod av bruna bredrandiga manchesterbyxor, senapsgul stickig polotröja med träskor på fötterna i något besynnerlig obestämdbar färg. Vilken syn! Jag är en eftersläntare i familjen då jag har en 15 år äldre bror och en 17 år äldre syster ( vilket kändes som att växa upp utan syskon)  Min far som nu har gått bort ( 2009) berättade en gång för mig när jag hade blivit vuxen, om den händelsen när han skulle berätta för sin mor dvs min farmor om att det skulle bli tillöknng igen efter detta glapp i barnaskaran så svarade hon helt lugnt "ja du Lollen ( pappas smeknamn) Det är inte lätt att hålla det man inte har i handen. Sådan var min farmor, det jag nu kommer ihåg. Hennes styrka önskar jag att jag hade hälften av då skulle jag klara världen!

Kanske ska jag börja från början av mitt minnes förråd:
Första dagen i skolan - på min tid började man när man skulle fylla 7 år i första klass. Inte som dagens ungar 6 år i "plusetten", "6 års" eller vad dom nu kallas. Jag hade en lila sommarklänning och min bästis på gården hemma skulle börja i samma skola o klass hade en vit klänning med röda blommor på.
 Susanne hette hon och hon hade jättelångt mörkt brunt hår som jag tycket var jättefint. Kan känna känslan än idag hur det pirrade och fladdrade i magen. Vi fnittrade hela vägen dit. Undrar om barna idag kommer ihåg sin första skoldag lika tydligt som jag - måste fråga ungarna här hemma någon dag.

Nu har jag fått lite insperation till hemmet. Känns som jag har många ideér som snurrar runt i skallen. Har en kollega på jobbet som är kanon inom inredning och färger, henne kan jag alltid bolla ideér med, fast nu så har det hänt....hon har fått en chans till ett nytt jobb (dagtid och med kanontider) inom just inredning och tyger.
 
Jag är väldigt avundsjuk men önskar henne lycka till med det nya jobbet. Kommer sakna henne mycket men en sådan chans får man inte ofta eller kanske aldrig. Arbete inom vårdsektionen sliter ju hårt på kroppen och ska man orka till pensionen så kanske man får ändra arbete och livsstil.
 Frågan är vad kan jag mer än vården? Tja lite mer utbildning än så har jag lyckats få ihop och är ju rätt så lättlärd av mig. Men men vi får se i framtiden.

"Falukorv i ugn"
Det blir det till middag idag tillsammans med potatismos. En rätt som jag har med mig sen barndommen. Jag gillade den som barn och gör det även som vuxen. Mina barn gillar den - speciellt den minste plutten. Men han gillar all sorts korv om den inte är för kryddad.
Visst är det så att man ofta gör mat som man själv är uppvuxen med eller det kanske bara jag som är fungerar så. Vilket fall så kan jag ibland tycka lite synd om mig själv att jag inte fick lära mig att äta fisk. (förrutom rökt gotlandsflundra mums!) 
Min man är uppvuxen med fisk så jag befinner mig någon form av lärande att rensa fisk, laga fisk och att äta fisk. En av döttrarna är som tur var en hejare på detta fenomen. Hon är sommartid uppvuxen i x antal veckor varje sommarlov hos sin farmor o farfar som lärde henne detta.
Jag har alltid värnat om familjebanden och när hennes far inte fanns på nära håll under hennes uppväxt så fanns hennes farmor o farfar dess bättre där. Som mamma kan jag inte annat vara än tacksam för att hon fick en helt underbar tid med dom under sin barndom.

Shit pomfritt!
(en uttryck från en fd arbetskollega som bytt arbetsplats)  Jag har kommit att använda det ofta i olika situationer. Som idag när jag lyckats försova mig när jag skulle till banken, bränna vid maten, tafatt med händerna så jag fumlar hela tiden när jag ska göra något. Tja dagen är inte över ännu så vad mer ska hända eller jag kanske ska se det ur en mer positivare sida: Nu har ju allt hänt så nu blir det bara bättre :) Ja ja vi får se - nu ska jag ta det lite lugnt ikväll, jobbar även denna natt som kommer (2 i rad) Gillar mitt jobb men det känns lite tungt med allt just nu. Har varit mycket up & down på arbetsplatsen. Vädret som är halt och slaskigt gör ju inte saken bättre. Bra att man har goá arbetskollegor.

I detta regniga slask denna dag så önskar man att semestern närmade sig fortare. Våran familj har lite förkärlek till Gotland "Rosornas ö" som det ibland kallas. Jag har min släkt där, min mor är född och uppvuxen på gotland närmare bestämt vänge. Lilla Vänge ligger nästan mitt på ön. Vi brukar försöka åka över vartannat år till denna underbara plats. Det är extra roligt att den äldste sonen & hans sambo förlovade sig där. Kärleksö i stora mått!

Den här lilla kappan är från min barndom. Liten sliten används den nu som en inredningsdetalj i vårat hem. Hade inte hjärta att göra mig av med den - Den är av äldre modell då jag bar den som 1-åring och jag är ju som sagt var född på tidiga 70-talet. Men så charmig!

Hmmm...
försöker få en av döttrarna att sluta röka eller i alla fall röka ute på balkongen. Nu bor hon med sambo själv så egentligen stör det inte mig men jag bryr mig. Suck, förstår inte detta begär. Men som sagt var jag är inte rökare själv så jag ska väl inte sitta med pekpinnar.

Ja just det ja!
Har lyckats med något som jag inte trodde om mig själv:
 Har lagt in en liten väderleks prognos i hörnet på bloggen,för er alla som vill se vädret där jag bor.

Tänk......
 Jag slutar aldrig att förundras över hur många människor som passerar 40-50 års strecket aldrig lär sig från sina klumpiga uttalande och sätt mot sina nära & kära. Jag säger inte att jag är felfri (absolut inte) men jag hoppas innerligt att dom personerna som är mig närmast ser att jag både lär mig av mina misstag och kan förmedla kunskap vidare på ett positivt sätt.
Livet är inte enkelt och ska inte vara det heller. Motgångar och kriser kan vändas till något bra om man vill det. 

Vägen är måhända rak från början men krokig blir den längs vägen alltid ändå!

Nej, nu vet jag vad jag ska göra.
 Det blir tomatsoppa med riven ost och en enkel toast till det.
Så får det bli till lunch helt enkelt!

Efter det blir det att ta i tu med tvätten igen. Som den stora familjen vi är så blir det några maskiner i veckan. Kan berätta att våran familj är av den nyare modellen "Kärnfamilj" En mamma & en Pappa i detta hus med x antal barn som i sin tur har en eller flera föräldrar på annat håll. Funkar faktiskt fast men ibland med lite modifikation. Mina arbetskollegor säger att dom är förundrade över hur det kan fungera. Jag svarar dom som alltid att: 
min man & jag är lika "dina barn är mina barn"
Barn är en gåva oavsett föräldrar, vi har dom till låns. Dom växer upp så fort till vuxen ålder och då klarar dom sig oftast själva.

Hmmm så var det middagsmat igen - fortfarande idétorka. Måste uppgradera en kokbok med smarriga recept snart. Kasslergratäng? Spagetti & köttfärssås? Nej nej det var ju inte länge sen jag hade det på bordet. Det får bli nåt med potatis kanske......

Måste bara få dela med mig av denna otroliga blomma. Fick den av min kära svärmor & svärfar när vi flyttade in i vårat hus - nov 07. Då blommade den och jag med mina icke gröna fingrar såg den sakta blomma över, tänkte att nu så blir det bara gröna blad kvar.Som alltid när det kommer till mina blommor.Suck!

 Men denna orkidé är ju helt fantastisk - den blommar om & om igen flera gånger om året.
Se vilken skatt!

Om man nu skulle ta tag i den här gamla dörren. Den äldste sonen & hans sambo hade några dörrar i sitt hus som är av äldre modell som dom inte skulle ha kvar. Så jag fick en idé att göra om en av dom till en sänggavel för våran dubbelsäng. Den tanken fick jag i somras och den är kvar ännu liksom dörren i befintligt skick. Men nu börjar våren komma och med den lite lust att göra saker. Ni ska få se den när den är klar och uppsatt, men det dröjer nog lite till.

Ja snart så är denna krans ett minne blott. Julen är över sen länge och tjugondeknut är utdansad även den. Men men.... tiden går så snabbt kan man tycka, snart sitter man och binder en ny krans. Jag har dock en förhoppning om att dörren, balkongen och trälistorna runt fönstrerna ska vara målade i en helt annan färg till nästa jul. MEN först ska vi glädjas åt en vår som är på ingång.

En lugn kväll framför Tv apparaten blev det ikväll. Ett matlagningspogram i storklass-helt ok att se på. Matlagning är ju roligt men inte när insperationen tryter. Men som sagt var efter ikväll har jag fått lite nya ideér.

Ja precis just nu så ropade min käre man på mig att han var oerhört sugen på våfflor. Så nu blir det till att våffla här hemma och jag vet ju att mina barn blir jätteglada över det förslaget.

Här är en liten historia som jag fann mycket uppfriskande & rolig, vill så gärna dela med mig av den.

Min brorsdotter Stina kom in i rummet lagom som jag skulle amma min lille son. Som 5-6 åringar är så ställde Stina många frågor om detta under, gjorde det ont och varför jag ammade. Hon blev tyst funderande och så kom det efter en stund - Min mamma har också sådana där men hon vet nog inte hur dom fungerar.

Ja sen kommer man till den stora frågan varje dag. Vad ska man äta till middag? Idétorka och hjärnsläpp lider jag av idag. Få se om man kan hitta något i den stora kokboken jag fick för några jular sedan.

Eftersom det har varit mycket film för både maken & mig nu när det varit lite snorigt sjukt här hemma så tyckte jag att det passade att ranka skådespelarna som spelat den legendariske agenten som har glimten i ögat och levererar känsla ända ut i tv soffan. Så här kommer dennas vecka 5 i topp!

1. Sean Connery
2. Pierce Brosnan
3. Roger Moore
4. Daniel Graig
5. Timothy Dalton

Min käre make är ett stort fan av filmer med den legendariske agenten 007. Så nu har även jag trillat dit och efter en livfull diskussion med den stora dyrkaren här hemma så kom jag fram till att den bäste skådespelaren i den rollen är och förblir Sean Connery - maken kom även han fram till den slutsatsen även om han hade Roger Moore som starkt tippad.

Torghandeln är inte vad den brukar vara -  undrar varför?
Efter mitt nattskift i morse svängde jag förbi torget för att inhandla årets första tulpanbukett att sätta på mitt köksbord men TJI fick jag. Inte ett blomstånd i sikte.
Men men ..tänkte jag, liten ljuspunkt ska jag allt kunna få. Hittade mig en fin ljuvlig vit bukett på foto som jag gärna delar med mig 

Bävade att infinna mig på en av döttrarnas möte med rektorn och mentorn idag. Inget roligt med sådana möten som blir på grund av att det är hög frånvaro. (Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det var mycket sådant för tösabiten i höstas.) Enligt henne själv så funkade det inte med kemin hos några av dom nya eleverna och henne. Men för att återgå till dagens möte (nr.2 i ordningen, var på ett möte innan jul också)
------------------------
YES!!!!!
Mycket stor närvaro och mycket beröm. En lättnads suck för en stackars mor.
Ja, så nu går vi mot ljusare tider!

Ett citat som berör.....

Har inte ni som jag undrat varför man alltid får omaka strumpor kvar när man tvättat? Man lägger in dom parvis, så långt är ju allt väl men sen går det troll i tvätten för lika frågande står jag varje gång tvättmaskinen är klar med en strumpa som söker maka & make!

Min älskade make har snickrat dessa hus på egen hand. Dekorationen på som just för stunden är kalkade zinkhjärtan. Brukar vara något som jag byter efter humör och sinnesro. Förra julen hade jag hemmagjorda lingonkransar med röda sidenband, mycket fint!

Det lilla skåpet är också handgjort men inte av maken utan av den äldste sonen i familjen. Ett litet "gömme" för godsakerna!

                              

En renovering av köket var ett måste. Vi fick helt enkelt inte plats. Med hjälp av familjens äldste son och en god vän som är elektrikare (ni vet dom där som har behörighet för plus och minus poler) så skred vi till verket.
2 hela dagar tog det bara att flytta väggen och allt som allt så var köket klart efter en vecka. Härligt!!
Ni får ursäkta den dåliga bilden från "Då"- skärpan är inte den bästa men jag tror att ni ser köket som då är blommigt grönt i -70 tals stil.

Hej på er alla läsare!
 Jag är som sagt var ny som bloggare och jag är grön så det förslår. Men skam den som ger sig som min far alltid sa när det var nåt nytt som skulle göras i skolan för mig under mina skolår.
Jag knorrade nog ganska mycket över min skoltid vilket jag ofta förtränger att jag nånsin skulle kunnat ha gjort nåt sånt.
 Nu har jag barn i olika åldrar som knorrar över sin skola - och som den peppande mamman jag är så säger jag såklart: Ni har det så bra i skolan med kunskap och håltimmar hit och dit. Det blir annat med jobb 6.30-16.00 sen, så var glada så länge ni kan gå i skolan.
Brukar som vanligt få en stort stön & pust till svar. Säkert är det någon som känner igen sig både som mamma och tonåring.