Minnen
En dag efter skolan det första året så kom jag hem och hittade mamma vid köksbordet. Framför henne stod en stor kartong med små blommiga och enfärgade pappkartonger i. Nyfiken så undrade jag ju förstås vad det var. Kan tänka mig att mitt minspel inte var av denna värld när jag tog av ett av locken och hittade den största bokmärkes ängeln som jag nånsin hade sett. Gammal och sliten var den men så vacker.
Denna skatt som stod på bordet visade sig vare min mammas gamla bokmärkes samling sen hon var barn. Det var då jag började samla jag också. Vi bytte jag och mina vänner varje dag kanske i nåt år sen landade även mina i en låda för att samla damm. Jag har kvar dessa bokmärken ännu i källaren, tänkte jag skulle plocka fram dom en dag. Har fått en idé(igen) Om jag tar en eller några av dom största, fina och äldre änglarna och ramar in dom i någon fin loppisram - så blir dom nog ett fint tillskott i inredningen (möjligtvis sovrummet)
Mina barn har även dom samlat bokmärken och bytt med sina vänner men det var för en så kort tid. Nu för tiden ska bebisar bli barn, barn ska bli tonåringar, tonåringar ska bli vuxna så fort - Så jättefort! Tänk vad tiden rusar iväg - men minnena består.
