Äntligen

Äntligen är jag friskskriven för att återgå till mitt arbete, har längtat dit.
Kan förstå människor som blir "lea" på att gå hemma. Jag klättrade på väggarna till slut. Kan heller inte förstå dom som gör allt för att slippa arbeta....knepigt värre!

Önska mig lycka till i natt och hoppas att jag inte kommit ifrån det allt för mycket men det sitter väl i ryggraden som när man lärt sig cykla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0